Hej alla,
Var igår på möte med ex-make, soc o familjerätten. Tyckte jag fick kämpa hårt för att få fram vad jag ville ha sagt. Exet satt där o hånskrattade tillsammans med sin terapeut från manscentrum åt mig så jag blev så arg att jag började gråta!!
Men fick till slut igenom att han får inte ta barnen till faster och farmor. Så nu kanske de fattar någongång. Och min lille pojke får sluta höra all denna skit om sin mamma.
Och vet ni - igår kväll ringde maken och undrade om vi kanske inte kunde försöka igen efter rättegången...
Alltså - han har ju lämnat mig ifred i en vecka iallafall...inget bråk..inget tjat..jag trodde det var över. Jag visste faktiskt inte vad jag skulle säga.
Och bara för det börjar jag nu tveka...om skadestånd och allt annat...
Vet inte om ni har läst tidningarna men en tjej från mitt jobb blev i helgen mördad av sin sambo och han tog sedan sitt liv genom att hoppa framför ett tåg...
Jag känner bara en sådan sorg att detta är alldeles för vanligt!! Och tankarna går ju tillbaka till kvällen när han nästan dödade mig!! Mina chefer kallade in mig på sina kontor i förrgår och undrade hur jag mådde. Och ville säga:- Du hade verkligen tur!!
Och jag kan väl säga att jag hade tur och jag är glad att jag överlevde.
Men när jag säger till exet hånskrattar han bara och tycker jag överdriver. Han tänkte ju inte döda mig osv...
Känner faktiskt att när jag kommit över det värsta kommer jag vilja hjälpa andra kvinnor men vet inte var jag kan börja..
Jag kommer vilja kämpa mot detta!!
Kram till er alla som läser och skriver och kämpar!!
Det är hårt jobb lång tid efter sådana här händelser!
En vansinnigt arg 2-barnsmamma (men ilska ska vara en del av bearbetningen och också nyttigt...) |
