Hej,
Har barnen hos mig sedan i måndags och det har varit så mysigt. Gud så fina barn jag har!!!
Papperen är nu inskickade vilket känns som det bästa beslut jag tagit på länge. Eller det känns bara sååå rätt!! Vilket känns tryggt.
Börjar dock känna mig lite ensam här i lgh - iallafall när inte barnen är här. Vill gå ut o träffa folk. Vilket jag gjort också o det känns bra. Alla ser mig som den starka, vackra tjejen som drog... men jag känner mig inte sådan!! Men jag antar att det växer med tiden.
Men känner ändå att jag växer som människa. Jag är något!! Jag är kanske inte en så dålig mamma som jag alltid fått höra att jag är!! Jag kanske är en bättre människa än vad jag trott!! Jag är värd att ha vänner!! Ser till och med uppskattande blickar från motsatta könet. Är dock inte ett dugg intresserad ännu - och jag vill först bli trygg i mig själv och kanske börja tycka om mig själv. Men vänner är bra att ha och uppskattandet är också bra för mitt självförtroende!
Jag är på rätt väg! Tror jag iallafall...
I helgen var första helgen jag och han inte hörde så mkt. Fick höra från en vän att han ändå inte vill ha tillbaka mig men sen ringde han dagen efter o frågade om jag o barnen ville äta middag med honom imorgon kväll. Men om jag ska vara trovärdig inför rättegången så borde jag nog inte... Har ni några råd?? Träffar jag honom för att jag har dåligt samvete - för jag VET att det är inte för att jag saknar honom. I så fall hade jag träffat honom mer än vad jag gjort...
Har inte sett honom på över en vecka nu o sist var det för att skriva papper...
Ja, frågorna hopar sig fortfarande i hjärnan!
På söndag ska jag iallafall åka med barnen till det skyddade boendet vi bodde på.
Ska bli kul att träffa dom människorna som hjälpte oss så mycket!
Kommer vara dom evigt tacksamma!!
Kram |
|
| |
| Diverse - 2-barnsmamman 2010-02-18 22:50:26 |
| Sv: Diverse - marie ch 2010-02-19 08:10:50 |
| Sv: Diverse - Nyckelpiga 2010-02-19 08:46:30 |
| Sv: Diverse - mimmi 2010-02-19 10:07:58 |
|
