hjälp mig
trots att jag bett honom låta mig vara ifred stod han plötsligt innanför dörren...överskrider mitt privatliv...ingen respekt... (när han skulle lämna 8-åringen...jag orkar ju inte se honom...han ville prata om barnen (med sin allra vänaste röst)...
jag tappade kontrollen och bara skrek ut och körde ut honom...
jag orkar inte prata med en lögnare...jag vet att jag beter mig omoget men jag orkar inte alltid vara den mogna den samlade den förnuftiga...jag orkar inte... jag håller nollkontakt... måste om jag inte ska slitas sönder hela tiden...jag måste slåss för min sanning... för det rätta ...mot lögnerna......för det jag tror på ...men oj vilken svår kamp det är...
ang barnen beter jag mig inte heller perfekt...jag vet det...kan inte komma förbi lögnerna...så här är det...
de första 7 veckorna efter separationen hörde han knappt av sig...som jag berättade "renoverade" han lägenheten och kunde inte ha barnen...
sedan ville han så smått att barnen skulle vara hos honom... de får vara hos honom så mycket de vill sa jag och min 15-åring förmedlade detta...(jag vet att jag gör fel här hon ska inte medla)... hon vill vara hos honom jämna veckor för att hennes kompis är hos sin pappa samma vecka och då bor de nära varann...nej då skulle det vara ojämna veckor sa han, lyssnar inte på dottern...han skyller på sitt jobb ( men en 15-åring klarar sig ju bra själv till sent på kvällen)...
min 8-åring vill bo hos mig och träffa honom ibland...då menar jag att barnets bästa är det barnet vill...han sa att han inte orkar med en vårdnadstvist så det får bli så
nu kommer han hit och vi ska prata...jag orkar inte
jag känner så här att om det varit en annan skilsmässa mellan 2 mogna människor hade vi kunnat skiljas åt som vänner och samarbeta kring barnen...men det går inte...
men när det gäller psykisk misshandel under alla år samt lögner sätts allt ur spel...allt är i obalans... och jag kan inte...
jag måste slåss för barnen...för han kommer att fortsätta med sin misshandel...antingen mot barnen eller sin nya tjej...det är inte en sund miljö att vara mycket i...
han kommer att vända detta emot mig att jag vägrar att prata med honom och att jag skrek och körde ut honom...
vem lyssnar på mig ...vem tror på mig ...och hur ska jag lösa detta....
måste skaffa en kontaktperson
snälla döm mig inte jag orkar bara inte bättre utan hjälp mig att försöka ta de rätta stegen...
känner mig så ensam
tack för att ni finns
kramar |
