vet inte vad jag ska göra...orkar inte mer. Idag ser jag inget ljus i tunneln. Känns som att allt dt starka jag byggt upp är som bortblåst och det är bara han som kan hjälpa mig. orkar inte med ångesten. Ångest om vi inte hörs, ångest om vi hörs. Orkar inte. Jag längtar så efter ett normalt liv med man och barn. Jag har alla förutsättningar egentligen men är så fast i min gamla relation. Sen träffade jag en ny som gjorde att jag svävade på moln...men även han svek mog. Nu orkar jag inte mer. Orkar inte öppna mig för någon mer. men har panik över att tiden rinner iväg. Tänk om jag aldrig får det jag drömmer om?!
